Glöggkolumn

Egentligen borde den här texten ha varit en glöggrecension och jag försökte. Jag försökte verkligen. Med tre olika gäng gav jag mig på att testa tre olika glöggar. När jag några dagar senare skulle ranka dem slog det mig. Glögg smakar ju mest… glögg. Ingen sort var varken bättre eller sämre än den andra. Köper du hem en flaska röd glögg är det just röd glögg det kommer smaka. Mitt glöggtest var alltså förgäves.

Men vet ni, jag kan inte minnas när jag senast har haft en sån julstämning i slutet av november. Mitt i allt är juldekorationerna som dök upp i butikerna för flera veckor sedan välkomna, slasket har ett vackert skimmer över sig och jag använder mig till och med av klichéer som vackert skimmer. Det är ingen slump alls, glöggen förtjänar sin shoutout.

Glöggen har sin begränsade tid under året. I en månad dricker vi glögg med kompisgäng, släkt, föreningar och kanske på evenemang med tusentals deltagare (host, det finns ännu biljetter till Glöggrundan, host). Glöggen, som om vi är ärliga mest är en nischad saft, för människor samman. Mitt glöggtest var inte alls förgäves. Jag fick tre fina kvällar med en hel del vänner mitt i novemberstressen och känner att jag kanske orkar ända fram till jullovet.

Min slutgiltiga recension av glögg är alltså: Gör det! Köp en flaska. Lyssna på Justin Biebers julskiva nu när han är populär igen. Bjud hem vänner. Frossa i pepparkakor. De sista tunga studieveckorna kräver lite uppmuntring och för min del fungerar glöggen.