Höstens biofilmer under luppen - HSJ recenserar

Dagarna blir allt kortare, kvällarna allt mörkare och luften allt kyligare. Det börjar bli den tiden på året då TV-soffan eller andra inomhusaktiviteter lockar mera än utomhuspicknickar eller promenader längs ån.

Ett trevligt inomhusnöje en regnig novemberkväll är att fara på bio, men vad lönar sig egentligen att se och vilka filmer bör man hålla sig borta från? Några från HSJ-redaktionen har recenserat några av de filmer som drar flera besökare till Finnkino just nu.

Everest De verkliga händelser filmen Everest (2015) bygger på är onekligen dramatiska. Då man kastas in i filmen möter man en brokig skara människor som alla har samma mål: att nå toppen av Mount Everest på 8 kilometers höjd. De har alla anlitat samma guideföretag och under de följande två timmarna får man följa deras kamp mot naturen. Har man hört om tragedin på berget 1996 förstår man att man inte bänkat sig för en lätt romcom och nerverna hålls verkligen på helspänn.

Slutet av filmen lämnar en inte oberörd, men som helhet faller filmen ändå platt. Det är omöjligt att göra en dålig film med en bakgrundshistoria som Everests, men en hel del potential går förlorad. Ännu i filmens sista minuter är det svårt att koppla rätt namn till rätt karaktär. Det saknas mer ingående berättelser om personerna och deras orsak till den galna resan, något som bara tas upp i förbifarten.

Som 3D gjorde sig filmen bra av då den utspelar sig i sådana majestätiska omgivningar. Vill man spara några euro på biobiljetter fungerar den dock säkert lika bra som vanlig version också. I slutändan går Everest inte upp på någon topplista, men är en två timmars semidokumentär som ger en ny respekt för naturen och människorna som väljer att trotsa den. Betyget blir 6.5/10.

The Martian

The Martian handlar om Mark Watney (Matt Damon), en astronaut som efter en olycka tros vara död och blir lämnad på Mars. Han måste kämpa för sin överlevnad i nästan omöjliga förhållanden. Hur kan en ensam astronaut överleva i medeltal 225 miljoner kilometer från jorden? Filmen är baserad på Andy Weirs utmärkta roman med samma namn från 2011.

Filmen är regisserad av Ridley Scott, som gjort ett väldigt bra jobb. Landskapet på Mars, rymdscenerna och de visuella effekterna är väldigt väl gjorda, och de är i sig en orsak att se filmen. Med en längd på över två timmar är filmen dock lite för lång för sitt eget bästa. Vissa händelser och scener kändes som onödiga förlängningar, delvis på grund av några sidorollers skådespelare som inte övertygade.

Matt Damon däremot är suverän i sin roll, och visar verkligen varför han är en av vår tids kändaste skådespelare. Som Watney lyckas han vända en otroligt deprimerande situation runt med humor och på så vis bära framåt både sin karaktär och filmen genom svårigheterna. Med rymdäventyr som Gravity och Interstellar som blivit populära på sistone kommer filmen ut i rätt skede, och tar enligt mig sin plats som den bästa i genren (märk att jag inte var så förtjust i någon dera av de andra). Som helhet får filmen vitsordet 8.5/10.

Spectre

Som stort fan av 007-filmerna blev jag väldigt glad av de senaste filmerna med Daniel Craig. De har hämtat tillbaka en del av charmen från de gamla filmerna, tillsammans med att ha skapat filmerna en plats i moderna tider. Och med en titel (samt handling om) SPECTRE, var förväntningarnas ribba hög.

Många saker känns igen som de äldre Bondfilmerna. Snöiga berg är en klassiker i sig. Biljakter (Aston Martin-fans blir inte besvikna), kvinnor och gadgets finns som vanligt. För fans av "From Russia With Love" - finns en aningen bekant tågscen. Daniel Craig fortsätter sköta sitt jobb som Bond väl. En till stjärna är Christopher Waltz, som tydligen inte kan göra ett dåligt jobb!

Filmens största problem är dock att den är förutsägbar. Dialogen och handlingen går längs med spår som man åkt ett antal gånger. Det störde dock inte mig, speciellt då Sam Mendes regi och det visuella överträffade sig själv. Nämnde jag att jag är en stor fanboy? 9/10.