Historien om journalen på Henriksgatan
Precis som många andra tryckta medier står vår egen medlemstidning Henrik Street Journal inför digitaliseringens utmaningar, och frågan är, hur ska vi hantera det här? För tillfället finns vi bland annat på olika sociala medier, men nu tar vi ett stort steg framåt och öppnar vår egen webbplats! Med ett så radikalt och nymodigt steg framåt blir vi förstås ofta sentimentala, men eftersom studerande har så kort minne så måste vi kanske också berätta historien om journalen på Henriksgatan.
Efter en paus på fyra år återupplivades en tidning med det flashiga namnet ”MK-Nytt” år 1976. Tidningen var redan då gammal och historierik med 12 år på nacken då den grundades första gången 1964. Under tiden efter återupplivningen tog tidningen och redaktionen aktivt ställningstagande till sådana frågor som ”ska vi ha bingotenter?” och ”ska Åbohanken flytta till Vasa?”. Svaren då var förstås nej och nej, vilket visar att Henrik Street Journal redan då var en föregångare i studielivet. Det visade sig också att hankeiterna på den tiden var otroligt debattsugna, och tidningens innehåll fylldes med debatt om allt från MK:s egna ärenden till Kår- och samhällspolitik. Metoderna som användes för att skapa tidningen var under den här tiden till stor del skrivmaskin och ”klippa och klistra”-metoden.
HSJ 1988 och 1989.
Medan tidningen tar ett stort steg framåt inom tekniken så moderniserar man också brandet ”MK-Nytt” och byter namn till ”Henrik Street Journal”.
År 1988 var ännu ett avgörande år i utvecklingen av Merkantila Klubbens medlemstidning, för det var då som MK-Nytt övergick till det nya formatet som var Henrik Street Journal. Det var också under samma tid som redaktionen tog ett framsteg inom tekniken som var lika kolossalt som det vi står inför idag. Man började använda en så kallad dator för att skapa både innehåll och layout på tidningen.
När planerna om att i viss mån digitalisera Henrik Street Journal börjar förverkligas genom användning av sociala medier och webbplatser så kan få av oss idag föreställa sig hur det skulle vara att skapa en tidning med endast verktyg som sax, lim och skrivmaskin. Trots att man kunde övergå till datorer för editering så var det inte heller problemfritt. Jag undrar hur många av oss som kommer ihåg hur det var att använda en dator ens med windows 95, som då inte ännu hade kommit ut.
Under tiden vid övergången mellan analog och digital redigering så kom tidningen ut ett obestämt antal gånger under året, oftast enligt chefredaktörens diskretion. På grund av de många utmaningar som man stod inför för att tekniskt få ihop tidningen så adopterade man också mottot ”better late than never”.
Under sent 90-tal så skedde nästa stora utveckling i studielivsjournalistiken, det var införandet av digitalkameran.
Det här har senare resulterat i uttryck som ”Pics or it didn’t happen”, men under den tiden så ledde det till en massiv utökning av sidantalet i tidningen. Tidningen kunde uppgå till 40 sidor per nummer var det publicerades bilder från olika evenemang som Merkantila Klubben och andra föreningar inom studielivet ordnat. Man kunde nästan påstå att Henrik Street Journal blev en föregångare till både Instagram och Twitter.
Under den här tiden var det också populärt med skrivelser om aktuella ämnen inom högskolepolitiken och den nationella politiken. Henrik Street Journal lyckades till och med få ett svarsbrev av dåvarande undervisningsministern Jan-Erik Enestam när det diskuterades reform av studiestödet och bostadsbidraget. På den tiden var det en het potatis, men nu kallar vi det rutin med de tre olika studiestödsmodeller som finns i parallell användning på universiteten idag.
HSJ 1991 och 1998.
Utvecklingen till Henrik Street Journal som den ser ut idag.
Under 2000-talet har Henrik Street Journal igen krympt ner från de 40-sidor som nyhetens behag gav upphov till när digitalkameran blev vanlig. Orsakerna är flera, men om man får spekulera så kan Facebook vara en av de orsaker som visat sig vara långvarigast, även om vi numera gått över till andra sociala medier för att direkt kunna publicera våra bilder.
En av de stora nyheterna under den här tiden är också att tidnigen gått över till att vara helt i färg. Det här har gett nya möjligheter för att skapa en grafiskt tilltalande tidning, vilket säkerligen ger våra marknadsföringsstuderande stor tillfredsställelse. Tack vare färgtrycket kan tidningen publiceras med betydligt högre kvalité och bilderna är ju förstås trevligare att titta på. Det har gett Henrik Street Journal betydande möjligheter i hur man utvecklar tidningen framåt.
I digitaliseringens fotspår.
Att tidningens läsare under en lång tid varit väldigt aktiva på olika sociala medier ger förstås en klar signal för redaktionen att det igen är dags att ta sig framåt i utvecklingen. Under de senaste åren under chefredaktörens ledning har Henrik Street Journal tagit sig in på olika sociala medier som Facebook och Twitter, i år under hashtaggen #HSJ2015.
Nytt och spännande för i år är att Henrik Street Journal lanserar sin webbsida, som du förstås redan hittat när du läser det här. Här kommer det att dyka upp video, bilder, texter och framför allt ger det oss möjligheten att skriva om verkligt aktuella händelser!
För en mer personlig HSJ kan du bidra genom att använda #HSJ2015. För att se hur det går för oss i våra försök till digitalisering så gilla och följa oss på Facebook och Twitter!
